David mot Goliat – eller hur man kan göra avtryck i den digitala eran som en liten språktjänstleverantör

innehållsekonomin sätter stor press på små översättningsbyråer. Orsakerna är många: innehållsdelarna blir mindre, vilket leder till högre omkostnader för att starta och slutföra projekt; kunderna efterfrågar betydligt fler språk, vilket ökar antalet personer man behöver samarbeta med; och alla vill ha automatisering, så man behöver inte bara en projektledare utan också en tekniker – åtminstone!

Ibland verkar det som om de enda aktörerna som kan klara sig i detta landskap är de stora byråerna – de som kan investera i ny teknik och dra nytta av stordriftsfördelar – eller riskkapitalfinansierade ”en-klick-översättningsplattformar”, som i grunden också är byråer, men med en massiv teknikplattform i ryggen.

Idag vill vi prata om en riktigt liten språktjänstleverantör som framgångsrikt navigerar genom de stormiga digitala vattnen – och, som de själva medger, njuter av processen. Vår gäst är Vova Zakharov, medgrundare av Gyglio ⚜️ Grows you global.

Låt oss börja med några ord om ert företag. Eller kanske: varifrån kommer det här ovanliga namnet, Gyglio? Hur uttalar man det, förresten?

(Skrattar) Det uttalas ”jee-lyo” och är egentligen en förkortning av ”grows you global”, med betoning på ”grows”. Tanken bakom detta är att vi inte bara vill förse våra kunder med översättningar – vi vill hjälpa dem att växa och slå rot över hela världen samt etablera sig starkt, oavsett vilken marknad det gäller.
Därav taglinen, liljemaskoten (⚜️ — Sc), namnet – som för övrigt också betyder ”lilja” på italienska – trädbakgrunden på vår webbplats och den övergripande ”vegetativa” känslan kring oss (skrattar).

Gyglio.com:s förstasida

Tja, vi är faktiskt bara tolv översättare som arbetar med tolv olika språkkombinationer. Så har det varit ända från början. Saken var den att vi hade känt varandra ett tag och visste att vi var duktiga översättare, till och med riktigt duktiga. Så vi tänkte att vi kunde satsa lika mycket pengar på att skapa en minimal närvaro på nätet och positionera oss som en byrå, som översätter till de tolv språken och delar upp arbetet i de andra språkkombinationerna mellan oss. Vilka naiva vi var (skrattar)!

Varför var det naivt?

Tja, även om vi själva kan hantera ungefär 80 % av arbetsbelastningen, finns det alltid de där 20 % som på ett mirakulöst sätt visar sig vara de allra viktigaste för kunden (skrattar). Även om man har lyxen att kunna välja de mest ansvarsfulla och förstående kunderna som vanligtvis ger en en veckas varsel inför stora projekt, så dyker det ändå upp brådskande uppdrag då och då. Så vad säger man till dem i sådana fall? ”Tyvärr, men kan du inte hitta någon som är snabbare?”

Ja, det kanske inte fungerar. Så hur hanterar ni sådana brådskande projekt?

Nu kommer det roliga, för vi har ju Smartcat, eller hur (skrattar)? Men skämt åsido, Smartcat är till enorm hjälp här. Utöver vårt ”kärnteam” på tolv personer har vi några dussin översättare och redaktörer som vi kan lita på när arbetsbelastningen blir för stor.

Hittade du de där översättarna och redaktörerna på Smartcat?

För det mesta, men inte alla. Det jag verkligen uppskattar är att även personer som vi värvade till Smartcat nu är aktiva frilansare där – med snygga profiler, fullständiga portföljer och massor av positiva kundrecensioner.

Är du inte rädd för att de ska lämna dig?

Pff. Man kan inte lämna någon som inte äger en. Jag blir alltid förvånad över hur vissa byråer betraktar sina översättare som sin egendom. Alla jag arbetar med är fria att arbeta med vilka kunder de vill. Dessutom rekommenderar jag dem gärna till alla som tror att de kan sköta processen själva. En byrås verkliga värde ligger i att leda, inte att förslava människor.

Det är förståeligt. Men varför sköter då inte alla kunder översättningsarbetet själva?

Vissa gör det. Men i allmänhet ligger det för långt från deras egentliga verksamhet, och de kommer att lägga mer pengar på att inrätta effektiva processer – eller på att städa upp efter sig när de misslyckats med det. Därför är det en snabb, professionell och flexibel lokaliseringspartner i form av en liten byrå som de flesta företag behöver.

Så hur kan en liten byrå med bara tolv översättare egentligen möjliggöra en agil process för sina kunder?

Med Smartcat går det ganska enkelt. Det kräver visserligen lite kunskap om lokaliseringsteknik, som att kommunicera med API:er och ”dansa med tamburiner”, som vi säger i Ryssland, men i allmänhet är det en engångsinsats som snabbt betalar sig.

Låt oss vara mer specifika. Anta att jag är utvecklare av mobilappar, släpper en ny version varje vecka och vill att den ska publiceras över natten på tjugo språk. Vad skulle ni göra?

Det är lustigt att du nämner det – vi har en kund precis som du (skrattar)! Okej, låt oss rita några diagram med min lyckopenn här, så kan ni förvandla dem till era häftiga kubistiska konstverk.

Det är suprematism.

Suprematism, ursäkta. Så, då kör vi:

Hoppas att det är ganska självförklarande. De delar som rör Git-integrationen sköts via Serge.io, jag är ganska säker på att ni har en hjälpartikel som förklarar hur man konfigurerar det [det har vi, här är den — Sc]. Notifierings- och tilldelningsdelen är halvautomatisk eftersom man vill kontrollera manuellt att allt är i ordning innan man skickar ut inbjudningar till översättare, men det tar typ två minuter – särskilt med den nya knappen ”Tilldela mitt team”, bra jobbat med den!

Och hur lång tid skulle det ta annars?

Det skulle helt enkelt inte bli av alls (skrattar)! Jag menar, det andra sättet är att kunden själv laddar ner sina strängar, skickar dem till dig via e-post, väntar på din bekräftelse, sedan får dem tillbaka från dig om ett par dagar och laddar upp dem igen. Tror du att de skulle bry sig om det? Och du, du skulle behöva sköta allt mottagande och utskick cha-cha-cha för att tjäna, vad, fem dollar?

Kostar det inte fortfarande bara fem dollar med en automatiserad inställning?

Jo, men det är fem dollar man tjänar på två minuter, eller 150 dollar i timmen. Inte illa, om du frågar mig. Om du har, säg, tio sådana kunder, blir det femtio dollar i veckan för bara 20 minuters arbete. Lätt som en plätt!

Och vad händer om det finns fler än bara några få strängar, och tidsfristen ändå är över natten?

Då blir det inte precis en barnlek (skrattar)! Tja, i så fall gör vi den här lilla ändringen här:

Vad betyder ”rocket-assign”?

Ha-ha, det är bäst att du frågar din produktchef (skrattar). Tja, det betyder att vi skickar ut inbjudningar till ett dussin frilansare, och den första som accepterar får uppdraget. Helst skulle du använda ”bike-assign” istället – ännu ett briljant uttryck från ditt produktteam – vilket innebär att du får se vem av dem som har accepterat inbjudan och välja en eller flera av dem. Men i det brådskande scenario du beskriver är det ingen lyx vi har råd med.

Så det finns olika sätt att hantera ett projekt på?

Precis, och det är förresten en av de stora fördelarna med Smartcat. Man kan använda det på många, många olika sätt. Ett vanligt projekt? Tilldela det till ditt interna team. Ett ganska brådskande projekt? Tilldela det till frilansare. Ett projekt som ”måste vara klart igår”? Bjud in fler frilansare och använd ”raketläget”. Ett jättestort projekt? Dela upp arbetet mellan dem – vilket också enkelt görs via samma uppdragsgränssnitt.

Det här kan vi också skriva ner:

Så, sköter du alla dina projekt på egen hand? Eller anlitar du projektledare?

Med den nuvarande arbetsbelastningen, det vill säga ett sexsiffrigt antal ord per månad, klarar jag i stort sett alla projekt själv. Men om jag till exempel åker på semester kan jag bjuda in andra också. Men det är mer av ett undantag. Ett problem här är att det inte finns så många projektledare som faktiskt vet hur man utnyttjar Smartcat till fullo. Och det är en stor förlust för dem! Så mitt budskap till alla projektledare inom översättning som kanske läser detta: Lär er hur det fungerar, registrera er på Smartcats marknadsplats och frilansa som projektledare – det är verkligen värt besväret!

På tal om pengar, hur hanterar du hela din verksamhet när det gäller priser, betalningar och så vidare?

Ja, det är kanske det viktigaste med att använda Smartcat. Även om vi skulle kunna klara oss med föråldrade stationära CAT-verktyg, skicka filer via e-post och så vidare – skulle vi inte kunna klara oss med manuella betalningar. Det menar jag! Räkna bara grovt: du har tolv översättare, var och en med sin egen prisnivå och i sitt eget land. Du har ytterligare ett dussin översättare som du anlitar från fall till fall. Du har din egen procentandel som projektledare. Låt oss räkna på fingrarna vilka problem det medför:

Fråga ett: Hur räknar man ut allt det här? I Excel? Adios produktivitet, hola stress.

Fråga två: Hur betalar man egentligen? Vissa länder accepterar PayPal-betalningar, andra gör det inte, medan ytterligare andra kräver en otroligt omfattande pappershantering mellan dig och frilansaren för att det ska gå att genomföra.

Fråga tre: Var förvarar man pengarna? En sak som måste sägas är att det är en verksamhet med extremt låg vinstmarginal att driva en översättningsbyrå. Man kan ha ett projekt värt 10 000 dollar, och ens andel av det blir bara 1 000 dollar. Så du måste inte bara ta emot de tio tusen, utan du måste också ta hand om dem – samtidigt som du bär risken att förlora dem av vilken anledning som helst. Få, om ens några, byråer tar hänsyn till den risken när de prognostiserar sina vinster. Och jag känner till mer än en byrå som har gått i konkurs – och förlorat sitt anseende på kuppen – eftersom de inte kunde betala sina frilansare.

Med Smartcat är detta inget problem. Dina frilansare får pengarna i samma ögonblick som du får pengarna. Faktum är att du kan nöja dig med att ta emot din rättmätiga andel och aldrig behöva hantera eller se de övriga 90 % som tillhör andra.

Fråga fyra: Hur hanterar du allt pappersarbete? Jag vet inte hur det är med dig, men jag är inte särskilt förtjust i att ha med skattemyndigheterna att göra. Jag sköter hellre min verksamhet och låter någon annan ta hand om de juridiska krångligheterna. Och det är precis vad Smartcat gör.

Fyra fingrar upp, så låt oss betrakta det som ett tummen upp för Smartcat. Jag är säker på att du kan göra en snygg infografik av det (skrattar).

^{Det kan vi!}

Kan vi då avsluta med en sammanfattning av ditt liv ”före och efter Smartcat”?

Jag har faktiskt gjort min hemläxa (skrattar)! Jag har några siffror som visar skillnaden före och efter här, som jag hoppas att dina läsare kommer att ha nytta av. Det finns förstås många faktorer som påverkar en byrås resultat, men jag tar bara med de där effekten av att använda Smartcat är tydlig.

Så här ser beräkningen ut:

Du gav våra formgivare en hel del att göra idag.

Jag vet. Hälsa Ilya och hans team från mig (skrattar).

Så, innan vi avslutar, vilka tre tips skulle du ge till andra små byråer där ute?

Håll er små (skrattar)! Okej, låt oss se. Tre, eller hur?

1. Väx klokt. Ta inte på dig mer än du klarar av. Ryktet är allt i vår bransch, förstör det inte genom att misslyckas med ett avgörande projekt.

2. Använd teknik men behåll det mänskliga. Det första är en självklarhet: antingen blir man tekniskt kunnig eller så försvinner man. Men nu när tekniken tar över det mesta av det rutinmässiga arbetet är det era mänskliga relationer – med era kunder, samarbetspartners och översättare – som blir de största konkurrensfördelarna.

3. Och slutligen: Du klarar det. Det kan verka som om den här digitala eran bara är till för jättarna, men så är det inte. Faktum är att jag är ganska säker på att mindre kunder – alla dessa startups med fantastiska idéer och riskkapital i ryggen (blink-blink) – skulle kunna dra större nytta av att samarbeta med en liten, smidig leverantör än med en jätte med trehundra kontor runt om i världen som egentligen inte bryr sig. Så ja, du kan klara det – och njuta av processen. Det gör i alla fall jag.

Nu kör vi igång den här digitala eran! ?

Låt oss göra det. Tack, Vova, och lycka till med att expandera Gyglio globalt!

Ha-ha, tack, lycka till med att sprida den lila kraften till världen också!